Vernisage

Nu kommer ett sådant där lite ovanligt hantverksinlägg.

Idag var kulmen på vårat,tredjeårselevernas, produktionsprojekt.
För min del innebar det bandknivar för barn och de togs emot med öppna armar.
Vi har möjlighet att sälja på kommission i våran lokala hemslöjdsbutik och man kunde inte göra annat än att vara glad när det såldes tre stycken knivar direkt!
Två av dem är dessutom till Stockholms Hemslöjdskonsulenters barn och ungdomsverksamhet,precis till ett sånt ställe jag ville ha dem!

Kniven har slipklackar som gör att man inte har några vassa hörn att sticka sig på.
Den är lätt svängd för att inte ta för mycket material åt gången för att vara lättjobbad.
Den har också en mycket skarp eggvinkel och är lite tunnare än en bandkniv för vuxna så den arbetar lättare i träet.
Handtagen är täljda för hand i björk och målade med linoljefärger.

Mycket roligt.
Knivarna finns till försäljning på Sätergläntans hemslöjdsbutik för 800 kronor styck.

Glatt färgade knivar på täljhäst. Provtäljning var möjlig under vernisaget.
En och annan vågade sig på det medans andra var imponerade av silkeslena träytor.

Grön

Grön och röd,täljda skaft i björk.

Gul och blå.

Så går en dag...

Ja,dagarna kommer inte igen. Och fort flyger de förbi.

Idag var det avslutning på Sätergläntan.
Det sjöngs och kramades,åts god mat och bars folkdräkt.

Det känns som att det var nyss jag kom hit igen efter förra sommaren.
Det var 9 månader sedan,ett helt läsår.
Nu sitter jag och skall börja tömma rummet och packa i bilen för att fara tillbaka till Växbo.
Jag kan inte säga att jag inte ser fram emot det,min lilla öringå och de vackra Hälsingeskogarna som kallar.
Men det känns lite tomt. Lite konstigt,som om man blivit dumpad ungefär.

Sommaren spenderas i fantastiska Hälsingland och sedan kommer jag tillbaka hit för att göra mitt tredje och sista år på det här berget,på Sätergläntan Hemslöjdens Gård.

Det finns planer på gesäll-prov,det finns idéer om projekt.
Men vad skall man göra sedan?
När det tredje året har gått?

Då kommer jag att ha studerat smide i 4 år och kanske avlagt ett gesällprov och kan nog hursom räkna mig som smed,en sådan som kunde ha en smedja på riktigt.
Frågan är vart. Hur?

Det är spännande och lite läskigt med det hela.
Men nu är det sommar och jag ser redan öringarna vaka i den lilla ån som rinner över solbelysta havrefält och sländor som flyger över vattnet och träden de där varma kvällarna när solen aldrig går ned.

Nu kommer jag.

Skåp. En studie i nationalromantik - Med känsla för det episka.

Smidesuppdatering.
Skåpet jag smidde för att ställas ut på Liljevalchs konsthall i sommar är klart.
I ärlighetens namn är jag inte helt nöjd med det men så är det väl oftast.
Man ser sina egna misstag.

Massvis med mönsterhuggning och effekten med det röda tyget vart trevligt.

Hösten och Hantverket.

Nu är den glada sommaren slut i Hälsingland och jag är sen en månad tillbaka i Dalarna och på skolan.
Sätergläntan är en härlig plats men den har en nackdel. Den ligger på ett berg. Några fisketrippar har det blivit, Fänforsen och vidare nedströms i Västerdalälven. Högt snabbt vatten gjorde det omöjligt att vada och nästan omöjligt att få ner en fluga i vattenlagrena. Ett par harrar,sen höjde höstregnet älven så mycket att den inte är riktigt fiskebar just nu.

Men då blir det ju så mycket mer tid till hantverk!
Smidet har jag ju inte direkt varit utan i sommar så jag var rätt nöjd med att köra kolmila.
en veckas dygnetruntvakt och en massa smuts,väta och köld. Trots det är det riktigt trevligt i skogen och kolet används flitigt i smedjan.