Höst längst Västerdalälven.

Kärringforsen Eko-fiske.

Ja hösten är här.men vattnet rinner fortfarande och fisken flyttar inte söderut.
Däremot leker en del av dem så öringen har fått vara ifred.

Harr däremot kan man alltid fiska efter såhär på hösten.
Det har blivit lite utforskande,konstant koll på vattenläge och vädercheckar varje dag när det verkar som helgen skall bli fin.
Och så bär det iväg.
Mest mot Floda och Björbo, Västerdalälven har det varit som gällt.
Jag har lyckats få med mig en god vän på det hela,hon har börjat fiska med (oftast) stor entusiasm och har också tagit höstens hittills största fisk.

Det är svårt med älvfisket tycker jag. Vattenivåerna kan ändras så radikalt och vattnet blir plötsligt djupt och svårfiskat. Älven är bred och går inte att vada som man kunde önska utan man får vackert hålla sig nra kanten. Frustrerande, det bästa stället att lägga en fluga är u alltid där man just inte når...

Det är hursom trevligt att ha ett vatten på relativt kort avstånd och snart släpper fiskeförbudet på öring efter leken,då har jag en liten å djupt in i dalaskogarna utkikad. Jag hoppas på ett soligt och relativt varmt November så att jag hinner utforska innan isen lägger sig.

Här kommer bilder från månaden som gått!

Först ut en lagom slöjdig fluga. Ull och bomullstråd.

 

 

 

 

Fennforsen,dit återkommer jag gång på gång.

Linda vid Kärringforsen

Och vid Fenn med sin första Harr. Respektabel storlek må jag säga!

Ett litet bivatten i Dala-Floda som jag tycker borde vara lagom rastplats åt strömtrötta fiskar.

Inte ens lite fiskelycka där...

Och trots att hösten kommer,vattnet kallnar,löven faller och tjocktröja och halsduk behövs fortsätter fisket. Jag hoppas att det blir flugfiske även i vinter med frusna fingrar och vinterhungriga öringar!