Fick två stycken nu på förmiddagen och när jag passerade på väg hem för att äta lunch var det en liten rackare som stod och vakade
Känslan i att smyga längst åns höljor med ett kort spö och knappt kasta ut mer än tafsen och nån meter lina är ju fantastisk.
Det är intimt fiske om något!
Ån är inte mer än 3 meter bred på det absolut bredaste stället och håller mycket vackra bäcköringar av ganska fin storlek.
De har tyvärr inte mer än 700 meter att hållas på mellan en damm (dock snygg gammal kvarn till
) och en sjö.Just nu längtar jag efter lite mer sol och värme så att någonting större än forsknott börjar kläcka och man får fiska torrt.
Eller för den delen slutet av sommaren när öringarna byter från sina ljusa färger till brons med svarta och röda fläckar.
Fantastiska fiskar som jag älskar högt!
No comments:
Post a Comment