Sagt och gjort,packa på sig fiskeväskan och knata iväg genom skogen. Det är inte mer än 400 meter hemifrån mig och bara en liten bit av det genom snårskog.
Kommer till vattnet,inga vak så på med våtfluga. Den eviga favoriten,haröre-nymf med guldskalle. Det har visat sig vara vinnaren i alla vatten runtom mig för såväl regnbåge,harr,sen idag öring och även abborre och annat smått.
Jag fiskade av fram och tillbaka i en solfjäderform med rakt uppströms kast som är det enda som går att lägga här.
I vänster kant finns det lite vass,där högg det på en liten fin mörkgrön gädda. Gädda kan vara gott men den här var så liten att den fick simma hem. Den stannade länge i strömvattnet och visade liksom upp sig,riktigt härligt. Men så fick jag ett påhugg i höger kant,över lite stenar,ganska djupt ner i vattenlagret (det är därför jag gillar guldskallen,den tar sig ned!) men det släppte. I vanlig ordning kastade jag på samma ställe igen om fisken bara missat. Och pang! Det här var ingen loj fisk,det kändes direkt. I första lufthoppet trodde jag att det var en förrymd regnbåge från Kvarndammen i Växbo. Men snart såg jag att så var inte fallet.
Det var en av Växboåns vilda bäcköringar. Det är är så fint att det finns både bäcköring och bäckröding som kan bli ganska stor i de här vattnen. (Tydligen skall metet efter dem vara fantastiskt på våren.)
En mycket vacker och välnärd öring håvades snart och jag satte mig glatt i gräset och tände en segerpipa.
Nu ska jag rensa fisk,nån dag här blir det väl öring beredd på nåt bra vis.
Den enda frågan som återstår är väl om jag ska spara skinnet och garva det,jag har en vän här på orten som syr i skinn mycket.
Ett stycke bäcköring. Vackrare fiskar än våra laxfiskar får man leta efter!
No comments:
Post a Comment